Konvertering till religionen Islam

Jag börjar med att välkomna alla läsare med den allmänna muslimska frasen Salaam aleikum vilket betyder frid vare med dig.

Jag vill först nämna att denna blogg är skapad för att ge en inblick hur det kan vara att vara svensk muslim i Sverige. Viktigt att säga är att detta är min personliga upplevelse som inte kan jämföras med någon annans. Alla som har något emot trosfrågor eller är ute efter att kritisera islam eller andra religioner får gärna sluta läsa här. Däremot om du som läsare är öppen för dialog om tro och religion är det en helt annan aspekt som välkomnas. Dialog berikar båda parter.

För ca 4 år sedan nu konverterade jag till religionen Islam. Konverterade i meningen att jag som svensk medborgare när jag var liten döptes vilket är en tradition i vår familj utan någon vikt vid religiös praktisering. Jag konfimerade mig inte när det var dags vilket jag var den första att inte göra i min släkt. Men det var inget problem i min familj.

I mina tonår visste jag nog inte riktigt var jag stod i avseende i trosfrågor. Ena stunden kunde jag tro på något större och ibland föra ett helt ateistiskt tänkande. Jag hade klasskompisar som var djupt involverade i Pingströrelsen och jag följde med dit på gudstjänst men fann att det inte tilltalade mig på ett övertygande sätt. Senare fann jag mig totalt vilse i dessa frågor, kunde det verkligen vara så att det inte fanns någon "mening med livet", att vi föds, växer upp för att sedan dö utan att någon handling eller påverkan i vårt jordeliv hade någon betydelse annat än för de människor som känner till en? För mig kändes det väldigt tungt att ha den inställningen, att om jag var ensam var jag verkligen ensam i ordets fulla bemärkelse.

Dessa tankar i kombination med olika händelser i mitt liv fick mig att bli djupt deprimerad. En tonårs depression är inget att ta så lätt på för det kan påverka den framtida delen i livet väldigt mycket. Depressionen fanns djupt närvarande i mitt liv i 3 års tid och präglade mitt liv och handlande. Eftersom frågorna om livets existens ständigt cirkulerade i mina tankar vände jag mig till en klasskamrat som var kristen och vars mor var kyrkvärd i Svenska Kyrkan. Jag träffade modern ett par gånger för att jag ville höra hur hon såg på livet. Hon berättade om Kristus som offrat sig för mänsklighetens synders skull. Detta i sig gjorde bara att jag kände någon slags obetingad skuld för att någon annan skulle ha offrat sig för mina framtida misstag, så denna riktning överensstämde inte med vad jag ville tro.

Tiden passerade sakta och kändes plågsam. Av en händelse så skulle jag åka till Stockholm på en läkarundersökning. Något som förändrade mitt liv. Jag flög ner och kände stor meningslöshet och misstro till människor i största allmänhet. Undersökningen var omfattande och jag stannade i 3 dagar. Under denna tid träffade jag en annan patient på avdelningen. Det var en man från Irak, några gånger om dagen försvann han från oss andra och in på sitt rum. Han hade alltid dörren öppen så jag kunde se att han gjorde någonting på en matta. Jag frågade honom rakt upp och ner vad han gjorde. Han sa att han förrättade sin dagliga bön. Det var första gången jag pratade med en muslim. Etersom jag fortfarande hade mina tvivel om en högre existens så frågade jag honom väldigt mycket. Han berättade för mig om Guds kärlek till människan och att om man vänder sig till Gud får man styrka. Jag tyckte om det han berättade men var inte säker på om detta var rätt för mig.

Innan jag lämnade sjukhuset tog jag farväl av mannen vilken då gav mig hans bönematta. Han sade att "oavsett vad du väljer för väg i ditt liv vill jag att du skall ha denna", jag visste inte vad jag skulle säga men tog emot den och tackade så gott jag kunde. Den var väldigt sliten, han hade haft den ända sedan barndomen så det kändes väldigt stort att få något som varit en del av hans liv. När jag kom hem till den lilla stad jag bor i fanns intresset kvar för att utforska vad islam var och är för något. Först gick jag på biblioteket och läste några böcker, men de kändes för fackliga och behandlade så mycket som jag inte hade någon aning om. Men jag kände att jag ville utforska denna apsekten av tro så jag kontaktade Stockholms moské för att få lite mer information. De skickade upp ett paket som innehöll en översättning av Koranen, några böcker om tro och en bok som heter Ilmihal-praktisk islam. Det var boken Ilmihal som gav mig den bästa informationen tyckte jag. Boken gav en kort och redogörande bild av vad Islam är för något dess pelare och dess plikter gentemot Gud och människor.

Några dagar passerade och jag läste idogt. Och plöstligt kände jag känslan av att inte känna mig ensam och helt utelämnad. Från att i flera års tid dagligen känt en dödslängtan och ett stort missnöje med livet var denna känsla en väldigt stor kontrast. Jag kände en värme i mitt hjärta som omfamnade mig på ett sådant vis inte ens min egen mor kan omfamna mig. Från den dagen kände jag att Islam var den absoluta vägen för mig. Jag kontaktade senare Stockholms moské igen för att höra hur man blev muslim. De berättade för mig att jag måste läsa trosbekännelsen för 2 vittnen. Vittnena blev han på andra sidan telefonluren och en sjuksköterska som fanns närvarande, eftersom jag residerade på ett sjukhem. Trosbekännelsen lyder: "Ashhadu an la ilaha illallah wa ashhadu anna Muhammedan rasulallah" vilket betyder "Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Gud och jag vittnar att Muhammed är hans budbärare.
Efter de sekunderna var jag officiellt muslim, jag var inte ensam längre.

I denna blogg skall jag beskriva hur detta har påverkat och påverkar mitt liv. Vilka olika val jag medvetet har gjort efter mitt nya sätt att se på livet och världen vi lever i.

Salaam aleikum /broder Ibrahim